..drömde en helt underbart typisk dröm, en sån där som mitt hoppfulla o samtidigt krassa sinne kan tota ihop..

jag var i central park, strandsatt och utan att ha ngnstans att bo, jagade hotellrum och undrade över varför jag befann mig ensam i staden. och så började jag prata med en tjej som roade sig med att springa uppför väggar på byggnaderna omkring.

och så säger hon "man kan inte fånga en fågel om man inte försöker"(vilket jag då tolkar som att ska man uppnå det man vill - målet representerat av fågel, alltså, så måste man iaf FÖRSÖKA), och så går hon in i ett STIM av små gulgröna fåglar, så tätt att hon knappt syns, och helt plötsligt håller hon med triumferande min i en liten fågel och visar upp den för mig.

jag går också in i fågelstimmet, sträcker fram handen mot en fågel som hovrar just framför mig, och till min stora förvåning sänker fågeln sig långsamt ned mot min utsträckta hand, sluter klorna försiktigt runt mina fingrar när den landar. jag fylls av en känsla av "det GÅR faktiskt!", och precis då tittar fågeljäveln upp på mig, lyfter stjärtfjädrarna, och skiter på mig.

how's THAT for realism?! *asg*

nån mer än jag som tolkar drömbudskapet som visst, sträva efter din dröm, får du den - then it'll crap all over you.. ^^