Hade egentligen behövt ventilera annat, men har jag nu tagit på mig en uppgift ska den banne mig genomföras!

Dag 03 - Mina föräldrar

jag vet inte riktigt hur mkt jag känner mig bekväm med att lämna ut andra, så jag skriver inte mkt. Ingen kan få mig så förbannad så fort som mina föräldrar, det kan räcka m en menande blick lr ett höjt ögonbryn för att röda skynken ska fladdra framför mina ögon. Och det är få människor jag litar på så totalt och älskar så mkt.

Mer än så tänker jag inte skriva, även om jag skulle kunna skriva mktmktmkt mer om tryggheter, likheter, olikheter, egenskaper jag önskar att jag ärvt, egenskaper som driver mig till vansinne, stöd, kärlek osv osv osv.

Det måste väl räcka?

Gillar verkligen inte att lämna ut andra, det är lixom en sak man inte GÖR om man har mer än tre hjärnceller aktiva. Så är det.

(o fö är jag på fantastiskt dåligt humör, känner mest för att ge random människor inte bara ett utan TVÅ fingrar o kalla dom mindre smickrande saker. tur att jag är KÄND för att ha så bra pokerface? ;P lr, mer tur att jag har vett att hålla mig borta från folk.. brittiska kraftuttryck ligger bra till just nu när jag kommunicerar med döda ting i min lgh. charmerande, that's me. ^^)