jag är besviken på mig själv!! hade räknat m att kunna göra en jäkla lista på all mat jag med stor aptit tryckt i mig idag, men så blir det ju inte. lr, jo, jag har testat många sorter, men patetiskt lite av varje. :/

just ja, det här är alltså dag fyra i bloggutmaningsuppgiften:

Dag 04 - Det här har åt jag idag

frukost: kaffe o en banan i granån.

lunch: friterad kyckling m mängder av sambal på leilani i haparanda.

kaffe o två underliga importerade amerikagodisar bestående av articifiella smakämnen på ica maxi, haparanda.

julbord:

Första tallriken är den enda som jag faktiskt NÄSTAN avslutade: gravlax, olika sillsorter, två laxsorter, skagenröra, ägghalvor m löjrom, kallrökt lax o romsås.

andra tallriken rörde jag knappt, men smakade på allt: lutfisk(once and never again, fi fasen vad det inte var för mig..), rödbetssallad, kalvsylta, potatis, viltpate o cumberlandsås, leverpastej, jansons. nästan hela den tallriken fick slängas.

efterrätt: bärmousse, chokladmousse, ananas, ris a la malta. det enda som eg rördes var chokladmoussen.

o en julmust. o kaffe, såklart.

grejen är att jag är så jäkla particular m hur jag vill att saker ska vara o smaka - jag ÄLSKAR t.ex kalvsylta, men det ska vara rätt sort. inte många av sakerna på julbordet var "rätt" för mina smaklökar. inte så att det var dåligt, men det lockade inte till att äta mer än tills jag var omätt, o så ska man väl inte bete sig på julbordstillställningar?! ;)

plus att jag alltid blir nojjig över smittorisk o matförgiftningsrisk vid buffeer o julbord.

dagens två citat: "det är som att äta dimma" (K ang efterrättsmoussen)

"jag fick ringa vårdcentralen för att nån ska ringa MIG!" (mamma ang att min mobiltelefon plingade o ringde hela tiden under vår haparandasväng idag, tydligen är det inte så mkt aktivitet på hennes..^^)

dagens mysterium: när jag kom hem på eftermiddagen låg det en chokladkaka o ett kort inslängt i brevinkastet. o jag har ingen aning om vem det kommer ifrån!!

det här är ju den typen av överraskning som jag ÄLSKAR, sånt som lyfter en hel dag - nån har faktiskt GJORT ngt för mig, tänkt till o sen lagt ned tiden på att faktiskt köpa my favourite, skriva ett kort o sen gå till mig o lämna den i hemlighet. LOVE it, nämnde jag det? :D

problemet är väl att jag är kluven om jag kan äta den eller inte - jag har ju lärt mig att inte ta emot godis av främlingar, men nån som vet vilken min favoritchoklad är kan ju inte vara en främling, o alltså BORDE jag rent hypotetiskt kunna äta den..? *snurrar den imaginära mustaschen* ..detta ska kluras på.. ^^

Hade egentligen behövt ventilera annat, men har jag nu tagit på mig en uppgift ska den banne mig genomföras!

Dag 03 - Mina föräldrar

jag vet inte riktigt hur mkt jag känner mig bekväm med att lämna ut andra, så jag skriver inte mkt. Ingen kan få mig så förbannad så fort som mina föräldrar, det kan räcka m en menande blick lr ett höjt ögonbryn för att röda skynken ska fladdra framför mina ögon. Och det är få människor jag litar på så totalt och älskar så mkt.

Mer än så tänker jag inte skriva, även om jag skulle kunna skriva mktmktmkt mer om tryggheter, likheter, olikheter, egenskaper jag önskar att jag ärvt, egenskaper som driver mig till vansinne, stöd, kärlek osv osv osv.

Det måste väl räcka?

Gillar verkligen inte att lämna ut andra, det är lixom en sak man inte GÖR om man har mer än tre hjärnceller aktiva. Så är det.

(o fö är jag på fantastiskt dåligt humör, känner mest för att ge random människor inte bara ett utan TVÅ fingrar o kalla dom mindre smickrande saker. tur att jag är KÄND för att ha så bra pokerface? ;P lr, mer tur att jag har vett att hålla mig borta från folk.. brittiska kraftuttryck ligger bra till just nu när jag kommunicerar med döda ting i min lgh. charmerande, that's me. ^^)

..fortsätter väl att beta av dagarna, nu när jag väl gett mig in på det..

Dag 02 - Min första kärlek

När jag var yngre(nu pratar vi upp till femtonårsåldern) blev jag våldsamt förälskad rätt enkelt, numer tar det löjligt länge mellan gångerna..

Jag ska ta upp två av mina kändiscrusher från tidiga tonåren, som jag var så kär i att jag grät i kudden på kvällarna ibland!

1. Donnie Wahlberg från NKOTB.

  Donnie var the bad boy i NKOTB, och vartenda danssteg han tog till de inte alltför nyskapande låtar dom framförde beundrade jag totalt okritiskt! Detta var frisyrerna, kläderna o movesen man skulle ha för att få ligga i början på nittitalet, tydligen..

TANKEN på att jag aldrig skulle få träffa honom var som en drop-kickspark i magen, och det blev mer än en utgjuten tår  för den sakens skull.. I samma veva som NKOTB började tappa sin tjusning dök Donnies lillebror upp på musikscenen, med det mkt creddiga namnet Markymark, och jag ägnade mer än nån timme till att kolla in videon till Good Vibrations och sukta efter den lite yngre och lite coolare av Wahlbergsbrorsorna.. ^^

Kan tilläggas att bägge bröderna numer är skådisar - Mark Wahlberg har gjort ett otal filmrullar som faktiskt kan vara värt tiden som underhållning, och Donnie gör just nu en grymt bra roll i "Blue bloods"..

2. Christian Slater

  ÄNNU en bad boy! När han inte åkte fram för mer lr mindre ringa narkotikainnehav så gjorde han även filmer som jag kunde se vissa av scenerna måååååååånga ggr..

Plus att Okej inhandlades enbart så att jag kunde klippa ur foton o montera lös affischer från o tapetsera väggarna med.

Jodå. ^^

Kommer ihåg att mamma kom och ville prata med mig om dessa crusher jag hade, och att hon drog parallell till sin egen kändiscrush på Elvis, och framför allt kommer jag ihåg att hon sa "jag var så kär i honom att jag tyckte att han BLINKADE åt mig från bilderna!", och att jag inom mig TJÖT "du har ingen aaaaaaaaning om hur det känns!!".

Mer personlig än så tänker jag inte bli i ämnet. Mina första crusher som INTE var kändisar tänker jag faktiskt inte nämna.

Jag behöver skriva, och jag behöver lite press på mig att skriva, så jag hakar på det här:

30 dagars listan:

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 - Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Meningen med livet
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Ett sista ögonblick
Dag 30 –Detta var bäst med 2010

Dessutom tajmar det rätt bra, eftersom inlägget om " det här åt jag idag" inträffar när jag ska äta julbord m jobbet. Det kommer att bli en lååång lista som jag innerligen hoppas innehåller löjrom.. *suktar* ^^

Så, första inlägget - presentera mig själv.

O hur lätt är det? Inte speciellt.

Optimist, pessimist, realist.

Självständig, cynisk, naiv.

Inte helt enkel när jag är osäker, o totally awesome när jag känner mig trygg.

En jävligt bra vän, har otroligt svårt att be om hjälp, testar ständigt nya saker. Frusen.

Jobbar med amatörteater, vilket jag halkade in i på ett bananskal. Skulle egentligen bli tolk, men det blev inte riktigt så.

Livserfarenhet som en 50åring och en stor ödmjukhet inför vad universum slänger i min väg.

Jag tror att det som är meningen ska hända händer, även om jag kanske inte alltid så villigt underkastar mig det eller ser syftet med det.

Familj och vänner är oerhört viktigt. Om det inte vore för dom skulle jag vara totalt rotlös och flacka runt i världen och fatta alla mina dåliga beslut helt ensam i de största städerna jag kunde hitta.

Tror på att what goes around comes around, försöker att inte säga något OM någon som jag inte kan säga TILL dom, anser att omtänksamhet är en viktig egenskap, och vet att ett leende mot eller från en okänd människa kan lyfta en hel dag.

Spontan, överlevare, fysisk, målmedveten, avskyr när människor jag inte tycker om rör i mig. Anser att mod är att göra saker man egentligen inte törs.

Fascinerad av kommunikation i alla former, även om jag inte alltid lyckas så bra.

Är väldigt all or nothing - inte alls en bra egenskap många ggr, otålig, rörig, men  vuxen när det behövs.

Jag är den som människor anförtror sig åt, och sviker aldrig ett förtroende(även om människan i fråga definitivt inte förtjänat det). I could unleash hells you wouldn't belive om jag avslöjade saker jag vet, och ibland får jag kämpa med mina jag för att inte falla till föga för frestelsen att sätta andra på plats med det jag vet. Men, what goes around comes around, och varje dag definierar jag den människa jag vill vara. Och att såra andra medvetet gör jag inte.

Vet aldrig vem någon är, opretentiös, lyssnar inte på skvaller, dömer inte andra människor(även om vissa gör det till en utmaning..). Har inte bestämt mig för om det är så att jag vill ha saker jag inte kan få, eller inte kan få saker jag vill ha.

Gör heller inte ursäkter för andra - det man har gjort har man gjort, och man ska vara beredd att ta konsekvenserna för sina handlingar.

Människor som tar på sig martyrroll är totalt ointressanta för mig - man har själv ansvaret för sitt liv, och ansvar för att ändra det man inte är nöjd med!

Svag som fan för snygga ben(knäområdet, konstigt nog), attityd, quirkyness o nyckelben.

räcker det så? visst gör det?

..life screws us all.. bara att bita kudden!

det är fasen lite farligt för mig att ha TID att rasa ihop - ledig imorrn, o slutade tidigt idag, o alltså har jag haft tid att varva ned. vilket är lite jobbigt i det här läget.jag behöver saker att GÖRA! så, valet i em stod mellan att ta tre stesolid o ligga i soffan o glo på när taket blir luddigt, eller fightas emot och iaf FÖRSÖKA få en endorfinkick. så, jag gick o tränade(lovade mig själv att bara köra kondition eftersom jag har träningsvärk i armar/bröstmuskler såpass att jag svär varje gång jag måste rätta till bhbanden lr klia mig på ryggen).

25 minuter löpband o 15 minuter rodd(KUNDE inte hålla mig, will pay for it tomorrow..^^) senare hade jag visserligen endorfinkick, men har lite svårt att mickla upp humöret. damnit. men det är ju som det är, vad det lider så rättar det upp sig igen. o ingen annan behöver ju drabbas, mina dippar tar jag hand om själv.

och fördömt!

vi hade besök av nsd på jobbet idag, o så länge det handlade om revyn ville jag inte vara med, eftersom jag inte är involverad i den öht än, men så halkade det in på möten mellan människor osv, o då var jag tvungen att lägga mig i..

diskussioner gillar jag, att vara halvoffentlig är jag kanske inte lika förtjust i. plus att varje gång jag är press blir det miffofoton från mitt i en engagerad diskussion(o jag använder all mimik o kroppsspråk när jag diskuterar sådant jag tycker är viktigt. vackert är det icket. ^^), jag fastnar aldrig på foto som sådär mystiskt tjusig, lr ens normalstörd. jag borde ha hållit mig till webalizerstatistiken o inte lagt mig i.. men jag har ju så jäkla mkt BRA att säga! ;)

fö är jag nog bredbandssexuell - blir misstänkt blank i ögonen när jag kan tanka hem saker i 2 mib/s. LAGLIGA saker, of course!

hur skönt är det att vara kvitt glocalnet? mkt, mkt mkt..

o nu slipper folk gnälla på att min msn loggar in/ur hela tiden.*nöjd*

det är nog en bra sak när man inte uppdaterar sin blogg så ofta, det måste ju innebära att man har ett liv? (lr, i mitt fall, att man dränerar sig totalt på jobbet o mest studerar taket när man väl kommit hem)

för er som inte vet det så SLITER det att jobba kvällar. framför allt som det alltid blir "delad tur" för min del. saker som ska fixas på förmiddagen, o så repförberedelser plus rep på em/kväll. när jag väl kommer hem på kvällarna vill jag mest ligga i fosterställning o spoona kudde.

premiären avklarad med bravur! och detta TROTS att E behagade vara sjuk(bastard!), o jag fick panikplugga manus ute i kulisserna som inhoppare. trivdes jag som grånisse? jo, andra föreställningen hade jag fruktansvärt roligt! :) då satt replikerna oxå, vilket givetvis hjälpte upp känslan.. ovant, jag har inte stått på scen sen jag blev anställd - mitt jobb är bakomfixet, förberedelserna, panikfixet när ngt går fel under pågående föreställning.

upptäckte att jag har fruktansvärt mkt mer att ge NU än när jag var med i sommarteatern för fyra-fem år sen(o var sjuk o gick på hyfsat intressanta antidepressivcoctails). frågan är bara hur jag ska kunna mixa min önskan om att vara doldis med det jag har att ge on stage? *funderar*

o well.

imorrn får vi besök av nordnytt som ska göra reportage om revyn, o vore jag mer exhibitionistiskt lagd hade jag definitivt hängt kvar o försökt få uttala mig om ngt. vilket jag inte vill - jag ska hem o äta LUNCH den tiden. ^^

sjukt mysig lördag ute i en av byarna, trots förmiddagskrock o värdelöst läkarbesök. sköna människor, god mat, bra diskussioner, singstar o limousineservice. o jag är kräkless på att gå ut. planen är att inte gå ut mer förrän tidigast hemvändarutgång närmare jul. apropå sånt är jag sugen som fan på att flytta till större stad igen. känner mig lite instängd.

jag är inte direkt bortskämd m komplimanger, men den här helgen har jag fått både kvalité o kvantitet. både för jobb o för mig själv som person. håller ff på att smälta det hela. men, sammantaget kan vi väl konstatera att jag är jävligt rolig, jävligt het o jävligt kompetent. eftersom det andra säger alltid är sant om jag väljer att tro på dom? ;)

säg vad du menar, mena det du säger, tro inte allt du hör o sprid inte allt du vet.

and make yourself happy.

kvällens bop - The wanderer. <3

ok, detta är ngt jag aldrig gjort - lagt in en sångtext som blogginlägg. men jag hårdknarkar musik för tillfället, och hela den här texten har satt sig hur hårt som helst! skulle kunna kommunicera i enbart låttexter för tillfället, men betvivlar att så många skulle förstå vad fasen jag pratar om.. ^^

I know I've been mistaken
But just give me a breaking
See the changes that I've made
I've got some imperfections
But how can you collect them all
And throw them in my face?

But you always find a way
To keep me right here waiting
You always find the words to say
To keep me right here waiting
And if you chose to walk away
I'd still be right here waiting
Searching for the things to say
To keep you right here waiting

I hope you're not intending
To be so condescending
It's as much as I can take

And you're so independent
You just refuse to bend
So I just keep bending 'till I break

But you always find a way
To keep me right here waiting
You always find the words to say
To keep me right here waiting

And if you chose to walk away
I'd still be right here waiting
Searching for the things to say
To keep you right here waiting

I've made a commitment
I'm willing to bleed for you
I need a fulfillment
I found what I've needed in you..

Why can't you just forgive me
I don't want to relive all the mistakes I've made
Along the way

But I always find a way
To keep you right here waiting
I always find the words to say
To keep you right here waiting

But you always find a way
To keep me right here waiting
You always find the words to say
To keep me right here waiting

And if I chose to walk away
Would you be right here waiting?
Searching for the things to say
To keep me right here waiting

..och så kom det, bakslaget. inte oväntat alls, efter två SJUKT hektiska veckor där jag dessutom kunnat ägna den llilla fritid jag haft åt hall-projektet.

idag är jag ledig, och hallen har jag gjort klart. och städat. och så har jag inget kvar att hänge mig åt så att jag inte faller in i mörkerfällan. o så sitter jag här och känner oron slita i maggropen, skräcken riva i bröstet, sorgen rinna nedför mina kinder och ensamheten svida i halsen. 

och det är lixom ok, det är såhär det är. det är såhär JAG är. och jag vet ju om att det är i det här läget jag hamnar när pressen växer sig för stor och jag vägrar att hantera det genom annat än denial. det är ett val jag gör, att fokusera fullt på det som MÅSTE göras, praktiska saker, lösa problem, improvisera. jag VET att jag får en backlash när jag väl sitter sysslolös och alla känslor kommer ikapp, och jag inte kan värja mig med penslar, tumstockar, synålar och limburkar.

det här är ju egentligen inget alls jämfört med vad jag tagit mig igenom tidigare, när mörkret var konstant.

vilket inte alls får nuet att vara enklare.

isoleringen väljer jag också själv. skulle jag be om det skulle jag ha axlar att luta mig mot, skuldror villiga att stötta upp mig när jag inte orkar stå. men hur ber man om det? och hur tar man emot när det erbjuds?

jag vet fan inte.

jag har stått själv i så många år att jag inte vet hur jag ska be om en hand att leda mig ur mörkret. jag famlar längs väggarna tills jag hittar utgången. så är det.

så. ikväll är det lite motigt.

imorrn öppnar jag persiennerna igen.

är det fö nån mer än jag som kommer ihåg att det fanns en serie om en liten ond turbanmänniska som ville bli kalif istället för kalifen? *grunnar*