idag är jag lätt irriterad på människor som gör sig själva till offer.

martyrstilen, hate it!

om du är missnöjd med din livssituation - gör ngt åt det!

wtf, ingen jävel kommer att glida in i ditt liv o fixa allt åt dig, du har eget ansvar över hur ditt liv ser ut!

tycker du att folk behandlar dig illa kan jag tala om att det är DU som sätter gränserna för hur dom FÅR behandla dig. du har rätt att säga nej, och att säga ja, och att välja bort människor. det är DU som bestämmer vad som är ok vad gäller andras människors beteende mot dig.

är jobbet aptråkigt? byt jobb eller byt attityd - hitta det som är bra, acceptera det som är mindre bra. eller, som sagt, byt jobb.

missnöjd med dig själv? jobba med dina issues, förmodligen lär dom inte växa bort av sig själv, eller åtgärdas med tabletter.

du är en mosaik av allt du varit med om, alla upplevelser och läxor är en liten bit av dig. hur du väljer att färglägga de bitarna är det DU som väljer! ser du det som lärpeng när det varit tungt, eller fastnar du i orättvisetänket o tycker synd om dig själv? do as you please, valet är ditt. men skyll inte på andra, samhället eller uppväxten - ditt liv är ditt att göra vad du vill med. asfalterad sandlåda o trasiga leksaker - gå terapi, gör vad du behöver to get over it, det är DINA dagar som rinner iväg medan du sitter o tycker synd om dig själv.

är det enkelt att ta ansvar för sig själv och sitt liv?

nej, definitivt inte, det är svårt som fan! det är fullt av platta fall, heartaches, svek, besvikelser, tröstlöshet, missmodighet, stunder då du bara vill lägga dig ned o självdö för att slippa ifrån eländet. och du HAR valet att ge upp, be a quitter, släng bort de chanser du har att skapa det liv du vill ha. men glöm inte att det är DU som gör det valet.

det finns dagar du inte kommer att orka stiga upp ur sängen o vara glad, stark, strålande. det är helt ok. väljer du att vara stark nog för att resa dig upp vad det lider, eller ligger du kvar o tittar upp i taket?

att inte välja är oxå ett val.

du kan inte hjälpa vad livet slänger i din väg, and it IS a bumpy road sometimes, men du har definitivt ansvar för vilken attityd du bemöter svårigheterna med.

och nej, jag är inte alls stark o odrägligt positiv hela tiden. definitivt inte! :D

jag kan vara gnälligt o lättgråtet soffmiffo any day of the year, men nån martyrroll kommer jag aldrig att ta på mig. jag vågar ta fulla ansvaret för mig själv o mitt liv.

törs du?

söndag, och tid för lite reflektioner.

har precis sett the expendables, och frågan jag ställer mig(förutom hur fan dom kan ta så mkt stryk o sen springa runt o fortsätta skjuta o slåss) är: om överstens dotter inte hade varit vacker - hade gänget kommit tillbaka till diktatorön o slängt ut the bad guys? jag menar, om hon varit musigt smågrå, haft mer kläder o 15 kg övervikt, hade diktatorön fått fortsätta härja med sina slitna medborgare?

probably.

och hur kan de kvinnliga huvudrollsinnehavarna i romkoms/romdrama alltid vara FIXADE o fräscha när deras friare surpisedyker upp utanför deras dörr vilken random tid på dygnet som helst för att in grand fashion be om ursäkt o rädda förhållandet?

haha, skulle det mot förmodan ngnsin ha hänt mig hade jag garanterat varit oduschad, olinsad, sunk-klädd o med håret åt precis alla håll! :D

dagens kändiscrusher är fö(förutom anders bagge som kommer att dominera över höstperioden så länge jag ids följa idol): dr spencer reid o jason statham.

..ingen jävel kan säga att jag har en konsekvent typ iaf.. ^^