Något som man inte riktigt får erkänna är om man känner sig ensam.

Nu pratar vi inte sällskapssjukensam, utan relationsensam. Att erkänna att man saknar en partner är fan skamfyllt! Det är nästan så att folk skulle vara mer bekväm om man säger att man går igång som fan på björkgrenar, eller att man fördriver sina kvällar som peeping tom. JAG har ett ENORMT motstånd mot att sätta det i skrift, "offentligt erkänna" att jag känner mig ensam som fan i omgångar.(you have NO IDEA hur det tar emot att skriva, o just därför ska jag banne mig göra det - fight the taboos!)

Vilket inte är så himla underligt egentligen, större delen av mitt vuxna liv har jag varit i långa, seriösa relationer, och snart har jag varit singel i exakt ett år(efter ett drygt tre år långt förhållande). Visserligen är jag hellre ensam själv än känner mig ensam i ett förhållande(been there, done that - få saker som är så demoraliserande som att känna sig bottenlöst övergiven när man blir omhållen), men självständig tvåsamhet är ngt jag längtar efter för tillfället. 

Inte bara den fysiska närheten(o jag är en sjukt kramig människa, fysisk kontakt är hur viktigt som helst för min del!), utan även att inte behöva göra allt själv! Små saker som att gå ut med sopor, handla, torka upp kaffefläcken i hallen.. Det vore jäkligt skönt att få dela vardagsgnetet med någon. O well.

Nationaldag idag, o vete fasen om jag överväldigats av någon större nationalistkänsla eller stolthet. Beige flagga, det är vad sverige borde ha, som nån sa.. Med tanke på hur politiskt korrekt detta land hela tiden ska vara. ^^

Hur ska man fira något som man inte får ha någon känsla för?

..O politisk korrekthet ja.. Driver mig till vansinne för tillfället.. *gnisslar tänder i smyg*

Vansinnigt underbara S gjorde mig jätteglad idag, hon dök upp för att se öppna repet idag, o när hon kommer in så ger hon mig en sån där kram som bara hon kan, o talar om för mig hur vacker och tjusig jag är..

That's what a woman need to hear sometimes!! Framför allt när man mest känner sig grå o osynlig.

Karmapoäng utdelade.. :)

O annars?

Ptja.. *rycker på axlarna*

Det rullar väl på, har inte hittat kompassen än, men nånstans hamnar man förmodligen?

 

julia

7 juni 2010 13:30

jag förstår dig -krama-
men som sagt, du är aldrig ensam!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"Skriv något roligt till nästa tisdag!", sa han. Jag glodde misstroget upp på honom från botten av det avgrundsdjupa hål jag klöst väggarna ned till nagelbandet för att klättra upp ur.  Hur fasen ska jag just nu få ur mig något annat än tunga livsf...

Ganska precis ett år sen jag bloggade privat senast! "duktiga flickor skriver dagbok, de andra har inte tid"..? ;)    Året som gått har inte gett mkt tid åt att uppdatera min egna blogg, och jag har heller inte haft ngt egentligt behov. Med två...

..drömde en helt underbart typisk dröm, en sån där som mitt hoppfulla o samtidigt krassa sinne kan tota ihop..   jag var i central park, strandsatt och utan att ha ngnstans att bo, jagade hotellrum och undrade över varför jag befann mig ensam i s...

damnit! jag blev utmanad, o då kan jag ju inte banga.. lite snabbt bara. (låter blir att börja muttra ngt över att detta inte på ngt sätt kan räknas som ett "test", sånt här är ju mest typ bukfylla, fast i bloggform. visst har jag uttryckt mitt missn...

det här inlägget ska handla om "ett ögonblick", säger listan..   det blir en minnesbild jag har av min mor, och jag vet inte hur korrekt den är EGENTLIGEN, och vad som "lagts till" i minnet under årens lopp. jag tror nämligen att jag kanske var f...