Kan nån ta över rodret åt mig ett tag? Jag är trött i händerna, tror att jag tappat min kompass och vet inte riktigt vart jag är på väg...

Lite vilsen, o oförmögen att ta de initiativ som ligger på mig att ta.

MÅSTE sluta prata för mig själv! Mitt i långvandringen längs älven utbrister jag(som svar på ett inre resonemang med mina jag) "but i don't WANT the ball!" ganska högt o med brinnande inlevelse. Jag vill inte ta beslut, initiera händelser, jag vill bara glida med en stund, sluta gnöla emot strömmen o hinna fundera ut vart alla mina jag sprungit iväg och vart jag egentligen är på väg. Få erbjudanden istället för att ge dom. Inte vara den som bestämmer.

Flyktbeteende? Hell yeah! :D

Rastlös och i väldigt behov av förändring, IGEN! Dags att inventera, gå igenom, prioritera om och ta tag i saker. Fullt medveten om att mitt liv är i mina händer, det är mitt ansvar att göra de förändringar jag vill ha, nå de mål jag vill. 

Men just ikväll tänker jag fortsätta vara undflyende, alla dagar orkar jag inte vara förståndig, förnuftig, medveten och ansvarstagande. Ikväll vill jag ägna mig åt funderingar om hur det hade varit om jag valt annorlunda.

Om ett år kommer jag att sitta o fundera över hur det kommande(då gångna) året hade blivit om jag valt en annan väg.

Spännande!

Just ikväll är kontrollbehovet utbytt mot en önskan om att bli ledd.

Jodå.

O så kom jag på att jag tar en jäkla massa beslut åt andra utan att dom vet om det. Så fort jag får lust att föreslå ngn ngnting så tänker jag automatiskt "nej, det vill han/hon/dom nog inte", o så struntar jag i fråga bara för att slippa få ett nej o en ursäkt.

Fö skräpar träd ned väldigt mkt. Och det FINNS ett medgräs och motgräs - jag visste fasen inte det!

Och givetvis får min vindrutetorkare(förarsidan, vad annars?) tuppjuck PRECIS i värsta kurvsektionen mellan granån-kalix, i ÖSregn, med bil bakom mig o möte framför mig. Jag siktade längs vägkanten på passagerarsidan, där jag såg ngt, o hoppades att mötande bilen inte skulle göra ngt spännande som att komma över på min väghalva. Vilket jag visserligen oftast hoppas, men i vanliga fall brukar jag kunna ha uppsikt - nu såg jag fasen inget alls åt det hållet! Bevisligen funkade det att följa diket längs kurvorna tills jag nådde raksträcka där jag kunde stanna o bända tillbaka vindrutetorkareländet(givetvis är det ett ord, jag använder det ju!). Damnit.

 

Jeanette

27 maj 2010 15:58

sköna betraktelser hjärtat :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"Skriv något roligt till nästa tisdag!", sa han. Jag glodde misstroget upp på honom från botten av det avgrundsdjupa hål jag klöst väggarna ned till nagelbandet för att klättra upp ur.  Hur fasen ska jag just nu få ur mig något annat än tunga livsf...

Ganska precis ett år sen jag bloggade privat senast! "duktiga flickor skriver dagbok, de andra har inte tid"..? ;)    Året som gått har inte gett mkt tid åt att uppdatera min egna blogg, och jag har heller inte haft ngt egentligt behov. Med två...

..drömde en helt underbart typisk dröm, en sån där som mitt hoppfulla o samtidigt krassa sinne kan tota ihop..   jag var i central park, strandsatt och utan att ha ngnstans att bo, jagade hotellrum och undrade över varför jag befann mig ensam i s...

damnit! jag blev utmanad, o då kan jag ju inte banga.. lite snabbt bara. (låter blir att börja muttra ngt över att detta inte på ngt sätt kan räknas som ett "test", sånt här är ju mest typ bukfylla, fast i bloggform. visst har jag uttryckt mitt missn...

det här inlägget ska handla om "ett ögonblick", säger listan..   det blir en minnesbild jag har av min mor, och jag vet inte hur korrekt den är EGENTLIGEN, och vad som "lagts till" i minnet under årens lopp. jag tror nämligen att jag kanske var f...