Underligt, hur underbara vänner jag än har omkring mig, som jag litar på så totalt att jag berättar nästan allt för dom, så väljer jag ändå att stå ensam när floden kommer. Hur ska man kunna dra in någon annan i sin egna sorg? Varför gör jag de val jag gör, som resulterar i att jag backar från andra, för att bespara dom energin det tar att hålla mig om axlarna när det blir för mkt för mig? Varför tror jag inte att andra kan vara starka nog att stötta mig när jag själv är svag?

Eller så är det bara att jag inte vill vara till besvär.

LITE motigt igen, mötet igår rev upp mkt för mig. Skäms inte för mina tårar iaf, det är ju en bra sak. Gick ifrån möteseländet efter tio minuter, efter att jag gjort klart för mig att det som handlar om MIG och MINA alternativ var avhandlade. Kände att jag inte orkade sitta och försöka hålla någon form av samlad(nåja) yta, och marscherade ut med rak rygg och tårarna rinnandes nedför kinderna, och fortsatte så hela vägen till jobbet.

haha, helt ärligt, jag har en rent LÖJLIG tårproduktion, känner ingen som producerar så mkt tårar under så kort tid - jag behöver inte ens vara överdrivet upprörd, kan tom gråta på kommando! :D (placeras in i avdelningen "saker jag aldrig kommer att kunna försörja mig på", ihop med min talang att vicka på enbart tåtilla)

O well.

Snart börjar peppningen inför kvällen. Middag med sköna människor ute på hotellet, kommer att vara på bättre humör då. *bestämmer*

Imorrn jobbar jag för åttonde dagen på raken. Och i andan "work hard - play hard" ska jag givetvis ut imorrnkväll.

<- snyggsyskonen! :D

(eller, rockstar-bror o jag)

Nästa helg är oxå jobb, väldigt frivilligt, och jag ser fram emot att få umgås med M och sleepover i boden. :)

Helgen efter DET ska jag hinna med TVÅ styrelsemöten(varav ett som jag är sekreterare på, måste komma ihåg redbull..) och ett årsmöte(måste komma ihåg att göra klart verksamhetsberättelsen).

Jag längtar efter att få vara ledig ngra dagar på raken, inte ha tider att passa.

Och jag vill gå på bio och se Alice i underlandet! Någon som vill göra mig sällskap på söndag? (haha, så mkt för min längtan efter att inte ha tider att passa - en biotid på enda lediga dagen på.. *räknar på fingrarna* typ 16 dagar.. smart!:D)   )

Nu - lite soffhäng med mig själv o min mp3spelare, sen ska jag jobba upp humöret igen.

Make good things happen for yourself, people!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"Skriv något roligt till nästa tisdag!", sa han. Jag glodde misstroget upp på honom från botten av det avgrundsdjupa hål jag klöst väggarna ned till nagelbandet för att klättra upp ur.  Hur fasen ska jag just nu få ur mig något annat än tunga livsf...

Ganska precis ett år sen jag bloggade privat senast! "duktiga flickor skriver dagbok, de andra har inte tid"..? ;)    Året som gått har inte gett mkt tid åt att uppdatera min egna blogg, och jag har heller inte haft ngt egentligt behov. Med två...

..drömde en helt underbart typisk dröm, en sån där som mitt hoppfulla o samtidigt krassa sinne kan tota ihop..   jag var i central park, strandsatt och utan att ha ngnstans att bo, jagade hotellrum och undrade över varför jag befann mig ensam i s...

damnit! jag blev utmanad, o då kan jag ju inte banga.. lite snabbt bara. (låter blir att börja muttra ngt över att detta inte på ngt sätt kan räknas som ett "test", sånt här är ju mest typ bukfylla, fast i bloggform. visst har jag uttryckt mitt missn...

det här inlägget ska handla om "ett ögonblick", säger listan..   det blir en minnesbild jag har av min mor, och jag vet inte hur korrekt den är EGENTLIGEN, och vad som "lagts till" i minnet under årens lopp. jag tror nämligen att jag kanske var f...